Om du vill sälja produkter internationellt eller acceptera internationella betalningar, är det bra att förstå hur de fungerar. När allt kommer omkring skulle du inte ge dig ut på en resa utan en karta och kunskap om hur du använder den (eller, nuförtiden, Google Maps och ett starkt batteri i telefonen). Så, låt oss dyka in i det internationella betalningssystemet.

För att förklara fullt ut, låt oss först titta på de mest enkla gränsöverskridande transaktionerna, som sker när man skickar pengar mellan två banker (både fiktiva och i vårt upptäckartema) som har en direkt relation:

Här skickar Amundsen Bank ett meddelande till Baret Bank och säger att de ska göra en betalning för sin kund. Baret Bank krediterar då slutanvändarens konto med pengarna.

Eftersom detta är en gränsöverskridande betalning, blir saker lite mer komplicerade här:

– Ett valutabyte kan krävas

– Växelkurser måste tillämpas

– En internationell transaktionsavgift måste betalas

Lyckligtvis brukar banksystem, finansiella institutioner och fintech ofta hantera dessa betalningsflöden. När en betalning initieras skickar bankerna och andra finansiella företag information för att överföra medlen.

Det är dock bra att komma ihåg att valutor vanligtvis bara tjänar enskilda länder (även om vi har euron och SEPA i Europa för att förenkla detta). Det innebär att pengarna inte fysiskt överförs utomlands under gränsöverskridande betalningar. Istället har banker konton i andra länder och tillhandahåller konton för banker från andra länder. På så sätt kan de göra betalningar i olika valutor.

Naturvis har banker inte alltid en direkt relation. I det här fallet använder de en mellanhand – en korrespondentbank. När detta inträffar kallas det korrespondentbanking. Denna typ av pengaflöde spelar en avgörande roll i att säkerställa att internationella betalningar behandlas korrekt. Det kan finnas flera korrespondentbanker inblandade i en enda transaktion, vilket kan leda till ytterligare kostnader.

Du kan se hur det ser ut här:

Betalningsflödet för gränsöverskridande ecommerce

För att förklara gränsöverskridande transaktioner inom ecommerce, kommer vi använda en imaginär konsument – låt oss kalla honom Mike.

Mike är på väg att använda sitt kreditkort för att köpa ny klätterutrustning från en onlinebutik som ligger i ett annat land. Han går till kassan och klickar på bekräfta.

Hans betalning börjar sin resa.

Så, vad händer härnäst? Först måste kortinformationen fångas och krypteras. Betalningsgatewayen eller betalningstjänstleverantören som nätbutiken använder brukar göra detta.

Gatewayen skickar sedan betalningsautentiseringsförfrågan och transaktionsinformationen till den förvärvande banken – eller den finansiella institution som behandlar nätbutikens kortbetalningar.

Den förvärvande banken skickar sedan en förfrågan till Mikes bank – den emitterande banken – via kortnätverket för att få godkännande för transaktionen. Den emitterande banken godkänner betalningen och informerar den förvärvande banken om att så har gjorts. Den förvärvande banken godkänner sedan transaktionen och handlarens webbplats skickar Mike till en bekräftelsesida för att meddela att betalningen är klar.

Allt detta sker på ett ögonblick. Återigen, låt oss se hur det ser ut:

Men om du är en del av ett företag som säljer internationellt (eller som överväger internationell ecommerce-expansion), finns det några fler saker du behöver tänka på.